Disabilitytypes

Rullstolsanvändare

Personer med nedsatt funktion på grund av försvagade muskler och leder i armar, ben och kropp betecknas som rörelsehindrade. Vissa rörelsehindrade har en så stor försvagning av muskler och leder i ben och kropp att de är beroende av rullstol för att förflytta sig.

Rullstolsanvändare använder antingen en manuell eller en eldriven rullstol. Eldrivna rullstolar har vanligtvis fyra hjul, men finns också i en scootermodell med tre hjul, som ofta används för utomhustransport, t.ex. vid inköp och liknande.

En manuell, d.v.s. handdriven, rullstol har normalt sett två stora hjul bak och två små fram. De stora hjulen är försedda med en metallring på yttersidan som man håller i när man vill köra framåt eller bakåt. Det krävs förhållandevis mer kraft för att köra stolen framåt eller bakåt om underlaget är löst och/eller ojämnt. Samma sak gäller när det lutar uppför.

Elrullstolar styrs med hjälp av en joystick. De är tyngre och kräver mer plats än manuella rullstolar. Rullstolar med tre hjul har problem med ett underlag med två körspår.

När man sitter i rullstol har man en begränsad räckvidd, och ögonhöjden är lägre. Det har betydelse när det gäller placeringen av saker och ting man ska kunna se, och för sådant man måste kunna hantera med händerna, t.ex. informationsskyltar, mynttelefoner och kortautomater.

För personer som sitter i rullstol är det viktigt med:

Jämnt och fast underlag utan nivåskillnader (höjdändringar).
Nivåskillnader utan alltför stora lutningar.
Lättöppnade dörrar med tillräcklig bredd.
Tillräcklig vänd- och passagebredd.
Placering av inventarier, utrustning o.s.v. i lämplig höjd.
Hissar, för att kunna ta sig runt i byggnader.
Toaletter anpassade för rullstolsanvändare.
Parkeringsplatser nära huvudingång.

Gång-, arm- och hand-handikappade

Rörelsehindrade kan delas in i två stora huvudgrupper:

En grupp hos vilka det i första hand är benen och kroppen som är försvagade, vilket innebär att de inte kan gå, eller har svårt att gå. Dessa kallas här "gånghandikappade".
2. En grupp hos vilka det i första hand är armar och händer som är försvagade och inte fungerar normalt, vilket betyder att de har mycket liten kraft och inte når särskilt långt. De kan också ha svårt att kontrollera sina rörelser, vilket kan ta sig uttryck i att deras händer skakar och att de inte kan göra precisa rörelser med armar och händer. Denna grupp kallas här "arm- och hand-handikappade".
Gånghandikappade kan inte gå särskilt långt, och de går osäkert. De har stora problem med att gå uppför trappor och med att gå på ojämnt underlag.

Många gånghandikappade förflyttar sig med hjälp av hjälpmedel, t.ex. en stol eller en rullator. Vissa använder också en rullstol. För dessa personer utgör ojämna underlag, nivåskillnader och stora lutningar ett problem. De behöver också mer plats på exempelvis en toalett.

Gånghandikappade behöver:

Armstöd i trappor.
Få trappor och trappor med få steg.
Hissar för att ta sig runt i byggnader.
Korta gångavstånd.
Många rast-/viloplatser, så att man kan sätta sig ned ofta.
Jämnt och fast underlag utan nivåskillnader (ändringar i höjden).
Nivåskillnader utan alltför stora lutningar.
Lättöppnade dörrar med tillräcklig bredd.
Tillräcklig passagebredd.
Placering av inventarier, utrustning o.s.v. i lämplig höjd.
Parkeringsplatser nära huvudingång.

Arm- och hand-handikappade saknar ofta den finmotoriska förmåga som krävs för hantering och koordinering av rörelser. De kan vanligtvis inte öppna tunga dörrar, trycka på små knappar och kontakter, vrida små handtag på lås och vattenkranar, bära bagage, o.s.v. De har också svårt att sträcka sig långt inåt, uppåt eller nedåt för att nå saker.

För arm- och hand-handikappade är det viktigt att:

Saker och ting kan hanteras med liten muskelkraft.
Saker och ting kan hanteras med styv handled och med mer än ett finger.
Knappar, kontakter och annat är ändamålsenligt placerade.
Knappar, kontakter och annat är placerade i lämplig höjd.

En del tillstånd, t.ex. gikt, muskelförtvining, multipel skleros, halvsidig förlamning samt skador, kan leda till rörelsehämningar i såväl armar och ben som kropp. Många har dessutom smärtor, vilket ytterligare nedsätter deras funktion.

Äldre personer kan ofta ha ett rörelsehandikapp i kombination med en försvagning av andra funktioner, som t.ex. syn och hörsel.

Synhandikappade

Synhandikappade - blinda och synskadade - är en handikappgrupp med olika grader av nedsatt syn. Gruppen omfattar såväl helt blinda, som inte kan se något alls, som personer med en viss synrest, och som under rätt förhållanden kan se (något).

Blinda och synskadade har i första hand problem med att orientera sig - inte minst i okända omgivningar. Det är t.ex. svårt att upptäcka trappor och nivåskillnader innan man helt enkelt faller över dem. Likaså kan hinder i såväl ben- som huvudhöjd ge problem.

Blinda och synskadade använder sig av olika sinnen när de förflyttar sig. Den som har en synrest försöker så långt möjligt utnyttja denna, och behöver därför god och tillräcklig belysning samt kontrastfärger som han eller hon kan orientera sig efter. Den helt blinde använder dock andra sinnen - hörsel och känsel - och behöver därför en materialvariation som underlättar orienteringen.

För att kunna ta sig fram och för att kunna orientera sig, har många synskadade hjälpmedel i form av ledarhund eller en vit käpp. Ledarhunden kan t.ex. leda den blinde runt hinder, över vägar och in genom dörrar. Den vita käppen används för att upptäcka hinder i låg höjd och för att registrera förändringar i underlaget.

Synskadade behöver en miljö som är utformad på sådant sätt att orientering och rörelse underlättas. Det är viktigt att:

Miljön är enkelt och logiskt utformad.
Man med hjälp av materialvariation skapar en kännbar och synlig markering. Det kan t.ex. handla om särskilda ledlinjer och uppmärksamhetsfält med ett underlag som markant (taktilt eller genom kontrastfärger) skiljer sig från det övriga underlaget.
Trappor och ramper markeras med ett uppmärksamhetsfält vid början och slut.
Det finns ledstänger vid ramper och trappor.
Framkanten på trappsteg är markerade.
Riktningsändringar, entrédörrar och hissar är markerade med uppmärksamhetsfält.
Kontrastfärger utnyttjas och används på ett bra sätt.
Det finns en bra belysning som inte bländar.
Visuell/skriftlig information kompletteras med ljud och ett taktilt format - t.ex. punktskrift.

Hörselskadade

Gruppen hörselskadade omfattar tre grupper:

Döva - d.v.s. personer som är födda döva eller som helt eller delvis mist hörseln vid tidig ålder.
Vuxendöva - d.v.s. personer som mist hörseln helt eller delvis senare i livet.
Hörselskadade - d.v.s. personer som endast har en liten eller måttlig hörselnedsättning, och därför ofta använder hörapparat.

Döva har inte utvecklat ett normalt talspråk, och använder oftast teckenspråk för att kommunicera, och många har inte heller något välutvecklat skriftspråk. Vuxendöva har oftast ett normalt tal- och skriftspråk, men har svårt att förstå vad folk säger. Vissa kan dock läsa på läpparna. Hörselskadade har viss hörsel kvar, och den utnyttjar de så gott de kan - normalt med hjälp av hörapparat.

Hörselskadade har ingen eller endast liten möjlighet att ta emot muntliga besked och att utnyttja ljudbaserad information från omgivningen för att orientera sig. De behöver god belysning och avskärmning av bakgrundsbuller. För hörselskadade som använder hörapparat är en teleslinga till stor hjälp.

Hörselskadade behöver:

God visuell orientering.
God och ändamålsenlig belysning.
Skriftlig eller annan visuell förmedling av viktig information som annars ges muntligt.
Allmänt god akustik och avskärmning av bakgrundsljud.
Teleslinga.

Astma och allergi

Allergi är en reaktion på ämnen (allergener) som finns i vår omgivning. Om man är allergisk, sker en specifik, mätbar reaktion i immunförsvaret när man utsätts för vissa allergener. Allergener är ämnen som är oskadliga för andra, men som ger symptom hos den som utvecklat allergi. Allergener kan t.ex. vara pollen, kvalster, djurallergener, nickel och födoämnen. Kvalster finns framför allt i sängmiljö. Djurallergener finns i stora mängder i byggnader där det finns pälsdjur.

Allergin utlöses vid inandning, förtäring eller kontakt med allergener, och symptomen kan vara hösnuva, astma, eksem, nässelfeber och magproblem. I vissa fall kan en livshotande chock bli följden av kontakt med det allergen man inte tål.

Personer med astma och hösnuva har känsliga slemhinnor i luftvägar, ögon och näsa. Allergin utlöses när de utsätts för ämnen som irriterar luftvägarna, t.ex. tobaksrök och parfym.

Allergi eller astma kan i vissa fall skapa onödiga hinder i vardagen. För dem som har svår allergi kan det t.ex. vara omöjligt att bo på hotell, eftersom de reagerar mycket kraftigt på ämnen som djurallergener eller "luktande" rengöringsmedel.

Eftersom det ofta räcker med små mängder för att de allergiska symptomen ska uppstå, är det viktigt för personer med allergi, astma och hösnuva att de kan få detaljerad och exakt information om förekomsten av allergener och luftvägsirriterande ämnen.

För personer med astma och allergi är det viktigt med:

Ändamålsenliga byggmaterial.
Effektiv utluftning och god ventilation.
Regelbunden rengöring och byte av filter till utsugnings- och ventilationssystem, luftkonditionering och varmluftsanläggningar.
Grundlig rengöring.
Detaljerad och exakt information om förekomst av allergener och luftvägsirriterande ämnen.

Förståndshandikappade

Gruppen förståndshandikappade är en mycket bred grupp med olika typer av funktionsnedsättning. De kan således ha nedsatt uppfattningsförmåga och nedsatt förmåga psykiskt såväl som intellektuellt. De kan också ha problem med minne och inlärning.

Ett förståndshandikapp beror på sjukdom i hjärnan eller i det centrala nervsystemet. Det kan dels vara medfött, t.ex. Downs syndrom, eller ha uppstått som följd av en olycka eller sjukdom - t.ex. hjärnblödning eller åldersrelaterad demens.

Personer med förståndshandikapp behöver:

Igenkännbar omgivning, där man lätt kan orientera sig.
Materialbyten och färger som underlättar orientering.
Enkel och tydlig skyltning med bilder och piktogram som underlättar förståelsen.

Lässvårigheter

Ett läshandikapp är en språklig funktionsnedsättning. Det finns många former av läshandikapp. Hårdast drabbade är dyslektikerna eller - med ett annat ord - de ordblinda. Andra grupper med lässvårigheter är de läsretarderade och de lässvaga, samt funktionella analfabeter och personer med nedsatt läsförmåga på grund av hjärnskada. I Danmark finns uppskattningsvis 500000 personer som har ett läshandikapp. Härav utgör dyslektikerna cirka 2 procent.

Lässvårigheter uppstår bland annat på grund av problem med att omvandla bokstäver till språkljud, vilket kan resultera i en långsam och osäker läsning och svårigheter att överblicka texten. Läshandikappade har därför problem med att tillägna sig skriftligt informationsmaterial.

För personer med lässvårigheter är det viktigt att:

Textat material finns i ljudform, d.v.s. i form av audioguider, CD-rom eller CD.
Texten är läspedagogiskt bearbetad, så att läsbarheten blir större. Detta innebär att texterna endast bör innehålla den viktigaste informationen, och att denna ska vara utformad på ett direkt sätt, logiskt uppbyggt och skriven på ett rakt språk. Den ska också vara illustrerad med foton, teckningar o.s.v. som understöder texten.

till top